Sista dagen på årets fattigaste månad

Det är ju så att januari är en fattigmånad, mycket har spenderats på jul och nyårshelgen, på mat, julklappar, lite fina festkläder till nyår och kanske lite för mycket av det dyra. Vi har väl lite till mans haft spenderbyxorna på.
Läste en notis härom dagen att i många hushåll gapar hyllorna i skafferi, kyl och frys tomma de sista två veckorna i Januar.
Själv hör jag till de som köper på mej allt för mycket av det goda så att säga. Hos oss är problematiken att vi efter dessa årets stora helger  ”måste äta upp” under en längre tid.
Detta är ju dock ett Ilandsproblem som är lättare att göra något åt än att stå utan mat.
Lagom är bäst är ett utmärkt ordspråk.

De flesta har har väl fått sin lön vid det här laget och kanske redan glömt av hur snålt och fattigt det har varit under denna månad.

svinkallt och snålblåst…..

Just så har vi det här i Ingatorp just nu. Hela dagen har vädret varit grått, kallt och tråkigt.
Trots detta tog jag och sambon med oss våra två hundar på en lagom lång söndagspromenad här ute på landet. Sen lagade vi en, i mitt tycke, god köttfärssoppa med nudlar, sambon tycker lite annat vad det gäller just nudlar men han åt snällt. Nu kommer vi att tillbringa resten av kvällen uppkrupna i tv-soffan  lyssnande på vedens sprakande i kaminen medans värmen fyller både rum och själ.

Häftigt äpple

Vårens häftigaste tekanna är här…..eller vad tycker du?
Den finns i två modeller, den klassiska och som tea-for-one, alltså båda kanna och kopp i ett.
Finns i två färger grön eller röd.
Nu gäller bara att välja vilken.

Passande skylt…

Hemma hos oss råder fullständig anarki.
Våra katter, som just nu är fyra till antalet om jag inte räknar med den katthona som sedan en längre tid huserat i stallet med angränsande utrymme. Vems hon är eller vart hon kommit ifrån har vi ingen aning om men hon verkar inte ha för avsikt att flytta vidare.

Nåja inne bor av oss ägda fyra katter, två vuxna kastrerade hankatter som flyttat med oss från vårt förra hus. Naturligtvis, tanken på att lämna eller göra oss av med någon katt bara för att vi flyttar har verkligen aldrig funnits i våra tankar. Så långt är väl allt bra.

Så har vi då två kattungar eller ungkatter, syskon på 6 månader, hona och hane. Dessa skaffade vi  när en av våra medhavda katter blev överkörd och en var tillfälligt försvunnen.
En av katterna, den äldste hankatten som lystrar till namnet Kjell, är i sanning mycket speciell, har sin egen uppfattning om det mesta och är dessutom lite agressiv. Honom plockar man inte ner från bordet eller bästa soffan, föser honom i baken är inte att tänka på, lyfta ut honom mot hans vilja är förenat med, om inte livsfara så, bit, riv eller klösmärken i vårt skinn därefter. Kjell går inte att klappa eller röra vid, dvs om han nu inte bestämt sig för att det är just det han vill.
Han föredrar att dricka vatten direkt från rinnande kran i köket och han sover gärna middag i tvättfatet i badrummet. På natten sover han helst i våra sängar, så nära oss det går.
Kjell hittade vi frusen och sjuk på vår trapp en vinterkväll för några år sedan i vårt förra hus.  Efter mat, värme och omvårdnad så bestämde han sig för att det nog var helt ok att flytta in för gott och vi fick lov att stanna kvar.

Nu hör det till saken att Kjell och Dag-Otto, den andra vuxna katten , inte särskilt gillar varandra.
Fräs och slagsmål tillhör vardagen. Inför natten måste stackars sambon placera ut katterna på säkert avstånd ifrån varandra för att vi inte skall få vår nattsömn förstörd.

Sist är det då de små trollen som för det mesta uppför sig fint men som just  när vi tänkt gå till sängs sätter i gång att leka och stoja så trasmattorna i övre hallen far längs golven.
Efter ca en timmas lek kommer de snällt upp i sängen och lägger sig för att sova sött fram till fem på morgonen då husse får en kattpuss och påminnelse om att det nog är dags för lite frukost.

Visst älskar vi våra katter men ibland undrar även vi vem som är till för vem.

Skylten är mer sann än vi anar och inser

så sant som det är sagt

Att ta vara på varje dag så som den var den sista har man väl hört vid några  tillfälle. Det känns för varje dag mer och mer sant och befogat.
Allt fler i umgänge, bekantskap och kolleger drabbas av sorger och oväntade situationer som manar till eftertanke.
Efter ett långt och i många fall mycket slitsamt arbetsliv längtar en del efter sin kommande pension men glömmer kanske att ”leva” i nuet och när sen den efterlängtade dagen kommer faller inte allt ut till belåtenhet.
Själv längtar jag inte efter pensionsdagen trots att jag med raska steg närmar mig dagen för arbetsbefrielse.  Jag tycker att längta framåt är på något vis att längta sej bort från livet.
Nu tycker säkert mången att jag är negativ och deppig men så menar jag inte utan ta vara på vad dagen och livet bjuder, det finns mycket  att  glädjas åt varje dag och var stund.
Varför skall det behöva ta mer än 60 år innan man lärt sej förstå vad livet går ut på?

Gröna ägg

Så var vi då fått våra första gröna ägg. Producent till dessa är vår nyinköpta Araucan höna som kom till oss så sent som i lördag. Igår kväll låg det inte mindre än tre gröna ägg i hennes rede. Inte illa, det här bådar gott. Redan har folk visat intresse för dessa ägg både som matägg och som ruvägg/avelsägg.
Man  kan säga att påskäggen redan är målade!
Nu skall vi bara provsmaka dessa skapelser också.

Perfekt vinterväder

Kanske kan man få kalla detta vinter med skånska mått mätt.
Strålande sol, några minusgrader och framför allt helt vindstilla mycket bättre än så här kan det inte bli för en promenad på landet.
Jag, två hundar och en kamera gav oss ut för att insupa lite frisk lantluft och guuud så skönt. Känner mej nu som en ny människa.
Snötäcket är väl kanske inte så mycket att skryta om, knappt lönt att nämna men det gör ingen skada där det ligger ialla fall. Tänk bara så skönt att kunna va ute en riktigt lång stund med hundarna utan att de sen behöver ligga och torka innan de kan få komma in i huset.
Nu sover hundarna, jag skall sätta på en god kopp te och till den en kardemumma-skorpa. Kan det bli bättre?? Nää inte just nu.

Uppe med tuppen…..

Nä, förresten tuppen sitter fortfarande på sin pinne och kisar med ett öga, inte vill han ge sig ut denna kalla tisdagsmorgon när det både är varmt och ljust där inne i hönshuset. Mat finns det gott om och vattnet är nytt.
Men jag, min stackare, upp i ottan och packa teprenumerationer och det är min lediga dag.
Resten av dagen kommer jag placera mej framför datorn i hopp om att få gjort lite, helst vill jag få en snyggare blogg men det får väl vänta. Det blir scanning av gamla foto, nyare också för den delen, sen skall de katalogiseras och därefter sättas över på USB. Kanske vi hörs lite senare under dagen, vem vet.

Nää.. vad jag är trött på min blogg

Nu vill jag förändra bloggen och helst till det bättre men hur jag än gör och vad jag än försöker så blir det bara inte bra.
Nu skall jag ivart fall dra mej tillbaka till min goa säng för lite välbehövlig vila.
Go´natt på er alla!!

Vart tog den vägen……

Det är helt ofattbart var denna helg tagit vägen. Nyss var det fredag eftermiddag och nu är det dags att åter förbereda sig för en ny måndag och en ny arbetsvecka.
Idag fck vi lite försmak av att kanske vintern är på väg hit. Stora vackra snöflingor dalade så sakte ner mot marken och gav ett tunnt sprött vintertäcke. Det såg riktigt härligt ut så här innifrån. Nackdelen är att det redan blivit ordentligt halt på vägarna och stor försiktighet måste gälla. Var rädd om er i trafiken!!

I lördags hämtade vi hem två nya höns. Det är en tupp och en höna av rasen Araucana, båda renrasiga.
De lever nu isolerade i en egen bur under ett par dagar, dels för att aklimatisera sig lite dels för att inte föra in några smittor.
Så här ser dessa två unghöns ut, den svarta är en höna och den andra är då tuppen.