en himmel full av snö…..

Det är nog så att alla hundar gillar nog snö. Åtminstånde de hundar som jag känner.

Satt här i dag och sorterade och plockade lite med bilder. Det är ju en syssla som passar väl att utföras så här när man nu har förmånen av att ha lite extra ledigt.

Bland hundbilderna fann jag denna vinterbild på våran schäfer Arro, som tyvärr inte finns med oss längre. Han gillade två saker mer än något annat……han var helt bindgalen i att få följa med på cykeltur och så var det ju det här med snö förståss. Så fort det dalade en snöflinga blev han som en liten valp på nytt.

Jag hoppas att det finns mycket snö i hans hundhimmel.

i stället för min telefon

Frank har namnsdag idag.
Då skall jag passa på att dela ut en namnsdagspresent till våran hund ”Frank” som är av rasen Mudi och inte helt normal.

Kanske kan du tycka att det kan duga att tugga på ett ben istället för handdukar, disktrasor, kammar, plånböcker, påsar med eller utan innehåll, skor, tvål, toalettborstar, handkräm, tidningar, toarullar eller min nya telefon.

Det är inte det att han (eller dom för de är faktiskt två bitglada hundar i familjen)aldrig får några leksaker.

Nä det är mer så att ingen leksak vi skaffat varar mer än max någon timme. Sen har starka tänder och idogt arbete gjort slut på 

presenten.

Vi ska väl ändå vara glada och tacksamma, ingen åverkan på hus och hem har gjorts. Bitglädjen gäller bara saker som går att ta med sig till korgen.

Vi älskar dig ändå………..men snälla. En dag utan att bita sönder något som inte är ditt.

Hundrummet stylat

Det är väl inte bara vi människor om skall ha det gott?
Nä, de´ska va gött att va vovve me´
idag fick våra två hundar en soffa och en fåtölj i kvalité skinn att mysa i när dom måste visstas i ”hundrummet”
Ett smarrigt märgben gjorde ju inte saken tråkigare……..

ivrigt gnagande

Elsa, hunden alltså, har varit hos oss några dagar vilket både vi och hunden uppskattat. Elsa särskilt, tror vi, eftersom hon kunnat ligga hela dagarna på gräsmattan och ivrigt gnaga på ett supergott märgben. Nu vet vi inte om hon brukar få sådana hemma i sitt eget hem, men här har hon verkligen gillat tugget.
Något smartare än våra egna hundar kan man kanske definiera henne, hon springer in på gräsmattan med sitt medans åtminstånde Frank  lägger sig i gruset!!!!! Hur smart kan nu de´va´då. Samtidigt får Elsa vara ifred från de andras hungrande blickar och ibland utfall i hopp om att kunna röva till sig ännu ett ben.
Allt gick lyckligt och inget slagsmål utbröt.

Bedårande söt

Hittade den här lilla bilden på ursöta valpen Molly. På bilden är hon ca 11 veckor gammal.
Hon är av rasen shih tzu och är en riktig läckerbit.

Mamma Elsa är här

Idag kom mamma Elsa på besök för att stanna över helgen.
Alla är vi glada att hon är här men gladast är utan tvekan Frank och Charley. Nu blir det långa fartfyllda runder i trädgården så att vi ibland blir lite rädda och undrar om de verkligen hinner stanna innan det tar stopp i någon vägg eller de far rakt genom staket eller häck.
Mamma Elsa är en hund av rasen Mudi, som är en ungersk vallhund, Elsa är tillika den i särklas snabbbaste hund jag någonsin träffat på. Att hon, liksom Frank som är hennes son, är vallhundar råder det inget tvivel om. Det vallas allt, allt som överhuvud taget kan vara värt att valla, där ibland oss.
Höns och ankor flyr för sitt liv när hundarna dundrar förbi, för som fågel kan man ju inte veta om man är utsedd som måltid. Nu är de ju inga blodtörstiga typer utan mer som jag tidigare beskrev, alltså VALLhundar.

Charley, som är en Golden retriever av den tyngre och mer sävlige varianten tar det ganska snart ganska lugnt och följer lunkande efter för att se vad som försigår. Oftast kommer han ju försent, om det nu hänt något spännande.

Nu ligger alla tre nere i köket och samlar nya krafter inför morrondagens strapatser Mamma Elsa som är en stadstjej, blir tagen av den friska lantluften och så mycket uteaktiviteter med lek och stoj så hon sover redan sött, för att inte tala om hur gott hon kommer att sova på måndag när hon åter är hemma i sin egen sköna hundsäng i ”stan”

Kompisar

Kompisar till oss och kompisar till varandra.
De här två hundarna som vi har förmånen att få ha i vårt hem är guld värda. Inte en dag den andra lik och aldrig trist. När vi inte är hemma är de ett stort stöd och sällskap åt varandra. Frank är ju inte så värst modig, så Charley som inte räds så mycket mer än mörker och trappor har lärt den här ungerska vallhunden så mycket som är viktigt att känna till i hundvärlden. De kanske är lite bortskämda men vad
gör väl det så länge de inte mår dåligt av de godsaker och kanske en och annan onyttighet de får av oss.

De är väldigt olika, nu menar jag inte bara till utseende för det kan ju ingen missa. Nä jag menar mentalt och socialt. Frank är försiktig och lite misstänksam. Han är ett attans energiknippe som inte är still mången sekund när han är ute. Cykelmotion och långa promenader är uppskattat.

Charley är mer den lite lugna och sävliga typen som gärna föredrar en lugn stund på filten istället för motion. Nu är han ju betydligt äldre så jämförelsen är väl inte riktigt rättvis.
Frank vill gärna ha alla leksaker och ben själv, helst inte unna Charley något. Charley som är lite för snäll låter honom ofta ta det han vill ha och gömma i sin korg. Men ett är säkert, har Charley bestämt sej för att behålla något då är det inte lönt att Frank försöker då blir Charley väldigt tydlig.

Idag har de ätit på vars ett märgben och nu ligger de skönt och vilar inna det blir dags för en promenad.

Så här söt var Frank några dagar innan vi hämtade honom