Hemma hos oss råder fullständig anarki.
Våra katter, som just nu är fyra till antalet om jag inte räknar med den katthona som sedan en längre tid huserat i stallet med angränsande utrymme. Vems hon är eller vart hon kommit ifrån har vi ingen aning om men hon verkar inte ha för avsikt att flytta vidare.
Nåja inne bor av oss ägda fyra katter, två vuxna kastrerade hankatter som flyttat med oss från vårt förra hus. Naturligtvis, tanken på att lämna eller göra oss av med någon katt bara för att vi flyttar har verkligen aldrig funnits i våra tankar. Så långt är väl allt bra.
Så har vi då två kattungar eller ungkatter, syskon på 6 månader, hona och hane. Dessa skaffade vi när en av våra medhavda katter blev överkörd och en var tillfälligt försvunnen.
En av katterna, den äldste hankatten som lystrar till namnet Kjell, är i sanning mycket speciell, har sin egen uppfattning om det mesta och är dessutom lite agressiv. Honom plockar man inte ner från bordet eller bästa soffan, föser honom i baken är inte att tänka på, lyfta ut honom mot hans vilja är förenat med, om inte livsfara så, bit, riv eller klösmärken i vårt skinn därefter. Kjell går inte att klappa eller röra vid, dvs om han nu inte bestämt sig för att det är just det han vill.
Han föredrar att dricka vatten direkt från rinnande kran i köket och han sover gärna middag i tvättfatet i badrummet. På natten sover han helst i våra sängar, så nära oss det går.
Kjell hittade vi frusen och sjuk på vår trapp en vinterkväll för några år sedan i vårt förra hus. Efter mat, värme och omvårdnad så bestämde han sig för att det nog var helt ok att flytta in för gott och vi fick lov att stanna kvar.
Nu hör det till saken att Kjell och Dag-Otto, den andra vuxna katten , inte särskilt gillar varandra.
Fräs och slagsmål tillhör vardagen. Inför natten måste stackars sambon placera ut katterna på säkert avstånd ifrån varandra för att vi inte skall få vår nattsömn förstörd.
Sist är det då de små trollen som för det mesta uppför sig fint men som just när vi tänkt gå till sängs sätter i gång att leka och stoja så trasmattorna i övre hallen far längs golven.
Efter ca en timmas lek kommer de snällt upp i sängen och lägger sig för att sova sött fram till fem på morgonen då husse får en kattpuss och påminnelse om att det nog är dags för lite frukost.
Visst älskar vi våra katter men ibland undrar även vi vem som är till för vem.
Skylten är mer sann än vi anar och inser
i huvudet på en pensionär 